Krönika: att bli kallad blyg

blyg
”Jobbar på bra men jag uppfattar dig som blyg. Våga tro på dig själv!”

Denna mening har jag fått höra från nästan alla lärare jag haft i mitt liv sedan mitt första utvecklingssamtal i skolan. Jag förstod aldrig vad dom menade, jag kände mig inte blyg och jag hade inga problem med att tro på mig själv.
Men jag visste också att dessa egenskaper inte var några bra egenskaper eftersom de alltid dök upp på utvecklingssamtalen. Det talades aldrig om hur jag skötte skolarbetet och hur jag kunde möjligen sköta det bättre,
nej jag fick alltid höra att jag var blyg och ”borde tro mer på mig själv”

När man så länge man kan minnas fått höra från vuxna att man är blyg och har dåligt självförtroende så börjar man till sist tro på det dom säger. För hur kunde jag tro på mig själv när ingen annan gjorde det?Jag var runt 13 när jag började tro på att det var något fel på mig, så länge som jag var på det sättet alla påstod jag var så var jag inte duglig, för lärarna påstod ju i deras omdömen att jag inte trodde jag dög, så jag trodde på det, jag skulle aldrig få någon och jag hatade mig själv för att jag nu också enligt mig själv, var blyg och hade dåligt självförtroende.

Jag gjorde många gånger dealar med mig själv, jag hade bestämt mig att jag skulle bli mindre blyg och jag gjorde listor med vad som var bra med mig och vad som var dåligt.Jag hatade mig själv och jag tyckte både att jag var ful och värdelös och jag kände mig bara mer och mer osynlig.

Jag vet inte när självhatet försvann, men nu har jag bättre förståelse för varför jag är som jag är och det är av den enkla anledningen att jag inte är uppfostrad på samma sätt som andra, min familj är en sådan familj som sitter tyst vid matbordet och säger inte mer än några meningar om dagen till varandra. Jag har aldrig fått lära mig att prata med folk, det var liksom mina vänners föräldrar som fick lära mig att man säger tack för skjutsen. Jag försöker fortfarande lära mig att vara social och att prata med folk jag inte känner. För egentligen älskar jag att prata och är en rolig typ när det är med folk jag trivs med. Är det folk jag inte trivs med lika mycket så säger jag desto mindre på grund av att jag helt enkelt inte har något att säga dem. Och det är så jag fungerar

Hade jag istället få höra hur jag var i mitt skolarbete istället för hur jag var som person i andras ögon så hade jag kanske sluppit hata mig själv så mycket som jag gjorde.Men att bli kallad för blyg kommer alltid vara något negativt laddat för mig.