I’m like a superhero only that my S is permanent

superhero

Den 12 augusti är mer speciell för mig än min födelsedag. Idag för 4 år sedan avslutade jag min korsettbehandling. Då var jag 17 och längtade efter att bli fri. Jag blev fri från den platskorsett jag  burit i nästan 3 år. Idag är jag 21 och längtar fortfarande efter att bli fri. Kanske  inte från skoliosen, för jag tror jag är den enda skoliosaren som inte (längre) lider av det.  På samma sätt som HIV positiva kan känna sig skyldiga att de inte dog med deras vänner i AIDS så kan jag känna mig skyldig när jag läser hur skoliosare lider och får leva med smärta trots flertal operationer medans jag verkar vara den enda som inte känner av min skolios alls. Men den finns där föralltid och påminner om min treåriga kamp. Tittar ni noga så ser ni att min ryggrad inte är rak, mina axlar och skulderblad är inte riktigt jämna. Ryggraden är formad som ett S. S som i Såjävlabra.S som i Stark.S som i Superhjälte.S som i Sandra.Det är inte alla som har sin initial inpräntat i sin ryggrad inte!

Spara

Det kommer aldrig vara över för mig

[videofyme id=”3198636″ width=”650″ height=”540″]

Berättar om återbesöket på sjukhuset för min skolios

Okej så jag var helt distraherad av penisen i bakgrunden att jag måste korrektura mig själv lite.Det var tre år sedan min korsettbehandling avslutades men annars får ni lyssna och begrunda mitt påsiga jag

Att fylla 20

20 år yao copy

The big two-oh.Tjugo.Min ålder slutar inte längre på -ton vilket betyder att från och med idag är jag inte tonåring längre. Fast jag var inte så mycket till tonåring. Jag var fast i en korsett från att jag var 14 tills jag var 17 på grund av min skolios.
Istället för att oroa mig att jag såg tjock ut i vissa plagg så oroade jag mig för att korsetten skulle synas. Jag var ett freak men jag lärde mig att det som gjorde mig annorlunda var det bästa med mig.
Och istället för att försöka göra mig omtyckt bland killar så kämpade jag mig igenom behandlingen.
Istället för att festa eller vad man nu gjorde på högstadiet så satt jag uppe och pluggade matten som jag hade IG i fram tills nian och jag kunde börja gymnasiet.
Men helt misslyckade tonår hade jag inte, jag hann med en massa sleepovers med BFF:sen, fangirla till ett pojkband (i mitt fall backstreet boys) och ha tandställning och mitt intresse för musik föddes i tonåren och jag hann uppträda med mina tjejer ett antal gånger, både i och utanför skolan.

Jag är tjugo.Jag är en loser och det får jag vara.Jag har inget jobb och ingen början på en framtid och vet ändå inte vad jag ska göra med den.Men fan vad jag är bra ändå! Ikväll blir det klackarna i taket. GRATTIS TILL MIG.

Change your life – Little mix

Dedikerar denna låt till alla mina skoliosare där ute <3

”You got the right to show the world
Something never seen
We wanna hear you scream it out
You’re not alone

Change, change your life, take it all (take it all)
We’re gonna stick together, know we’ll get through it all (we’re invincible)
Change, change your life, take it all (change your life and take it all)
You’re gonna use it to become what you’ve always known (become what you’ve always known)”