Frågestund yao

frågestund yao copy

Idag fyller den här bloggen fyra år. Eller så fyller den typ ett halvår. Det beror på hur man räknar eftersom jag flyttade hela bloggen från blogg.se hit till spotlife i typ mars.Eller så fyller mitt bloggande sex år.Som sagt.Det beror på hur man räknar.

Men jag tänkte hur som haver ha min årliga frågestund och som vanligt är den öppen för att ni ska kunna fråga precis vad ni vill och hur mycket ni vill. Härmed förklarar jag frågestunden öppnad.

 

And I hope for a trace to lead me back home from this place But there was no sound, there was only me and my disgrace

1 med fåglar copy423Med inspiration av loreen,ronja rövardotter,first aid kit och roger pontare så  kände jag mig spontan och tog med mig kameran ut på en promenad för första gången på ett halvår.Förut fotade jag ganska ofta men intresset blev svalare då jag pluggade foto på gymnasiet och svalnade ännu mer efter mitt fotoprovjobb för ett år sedan och nu åker kameran bara fram när jag ska ta outfitbilder, jag tycker inte ens att bilderna blir bra när jag fotar sammankomster med mina vänner.Jag vet inte vad jag ska göra för att få tillbaka fotointresset. Kanske skaffa ett objektiv?
Men å andra sidan så har mitt filmintresse blivit desto större. Jag tycker det är så himla roligt att göra film. Jag vill göra film.

 

Att fylla 20

20 år yao copy

The big two-oh.Tjugo.Min ålder slutar inte längre på -ton vilket betyder att från och med idag är jag inte tonåring längre. Fast jag var inte så mycket till tonåring. Jag var fast i en korsett från att jag var 14 tills jag var 17 på grund av min skolios.
Istället för att oroa mig att jag såg tjock ut i vissa plagg så oroade jag mig för att korsetten skulle synas. Jag var ett freak men jag lärde mig att det som gjorde mig annorlunda var det bästa med mig.
Och istället för att försöka göra mig omtyckt bland killar så kämpade jag mig igenom behandlingen.
Istället för att festa eller vad man nu gjorde på högstadiet så satt jag uppe och pluggade matten som jag hade IG i fram tills nian och jag kunde börja gymnasiet.
Men helt misslyckade tonår hade jag inte, jag hann med en massa sleepovers med BFF:sen, fangirla till ett pojkband (i mitt fall backstreet boys) och ha tandställning och mitt intresse för musik föddes i tonåren och jag hann uppträda med mina tjejer ett antal gånger, både i och utanför skolan.

Jag är tjugo.Jag är en loser och det får jag vara.Jag har inget jobb och ingen början på en framtid och vet ändå inte vad jag ska göra med den.Men fan vad jag är bra ändå! Ikväll blir det klackarna i taket. GRATTIS TILL MIG.