Konsert-korre: Maja på Adam Lambert

adam lambert korre

I torsdags när jag eftersökte en konsert-korre till Adam Lambert så trodde jag inte jag skulle få napp men det fick jag och det var Maja som var megasnabb med att skicka in sin konsertupplevelse. Stort tack till Maja för att vi som inte kunde infinna oss på konserten får läsa om den här:

Jag har fått nöjet att gästblogga lite på den här bloggen idag eftersom jag och min bästis såg Adam Lambert live i Stockholm i lördags. Jag är dock lite omtumlad och har svårt att ta på att vi faktiskt äntligen sett honom efter alla dessa år. Jag och min bästis har hängt med sedan idoltiden och hållit Adam nära våra hjärtan under alla år. Jag har sett honom som någon att se upp till och dessutom är han sjukligt snygg, ännu snyggare live. Hans röst är väl det som varit det centrala, den är verkligen helt otrolig.

Dagen för konserten hade jag såklart halsont, riktigt riktigt ont och höll på att tappa rösten, typiskt men självklart åkte vi ändå. När vi åkte från Linköping snöade det, så även när vi kom ut från konserten, i april, jag trodde det höll på att bli sommar, men icke.
Själva konserten var fullständigt underbar, vi gick upp på en balkong på sidan i arenan och såg scenen väldigt bra däruppe, visst hade man velat vara nära men det var också väldigt häftigt att se på håll och däruppe hade man utrymme för att dansa och sitta ner när man behövde det. Förbandet, the Lola O var riktigt bra, det vi tyckte var lite underligt var pausmusiken, jätteudda låtar som blandades med Adam’s låtar, inte mindre än 3 olika Adam-låtar spelades innan han gick på, förmodligen första gången jag varit med om det på en konsert att artistens egna låtar spelas innan.

I vilket fall som helst, när Adam gick på lite fashionabelt sent framåt nio var jag i extas, stannade i det tillståndet hela konserten. Det var väldigt väl komponerat med dansare, klädbyten, ljus och ett fenomenalt band. Bästa låtarna var såklart whataya want from me och eeeh, Another lonely  night tror jag men överlag var bara allt så himla bra att jag inte riktigt kan bedöma det. Det absolut finaste under konserten var ett litet tal som Adam höll om att Sverige är progressivt och jobbar för att ta sig bort från alla ”boxes” man måste fylla i för att få vara människa. Att han tycker att det blir ganska tröttsamt tillslut, varför kan vi inte bara släppa sånt och bara leva. Eftersom alla hjärtan ändå bara vill ha samma sak, kärlek och lycka. Det var väldigt fint sagt tyckte jag.

Som sagt när vi gick till bilen så snöade det, var lite ironiskt när Adam sagt ”the weather is much better here than what it was when I was here mid winter” yeaaaah right….
Det var en väldigt fin kväll och det är värt att vakna upp med känslan av knivar i halsen och inte ha någon röst idag men nu vill jag bara se honom igen!
//Maja, lonelylintu.webblogg.se

Konsert-korre #4: Ida på Ed Sheeran

ed copy

I onsdags tog Ed Sheeran plats på globens scen inför en stor publik och jag var inte där mer än andligt.Men någon som var där i både fysisk och psykisk form var Ida som snällt nog delar med sig av sin konsertupplevelse. Såhär skriver hon:

Ed Sheeran, behöver jag ens säga något mer? Ett musikaliskt geni. Jag har försökt att smälta allt detta under dagen men det har inte gått än, och det var ett dygn sedan han kom ut med sin gitarr. Det finns så mycket, så mycket med honom. Han är 23 år och har all denna talang och samtidigt en fantastisk personlighet. Hur kan en människa sjunga bättre live? Vet inte, fråga Ed Sheeran. Vi stod kanske 10-20 meter ifrån han. Han var en människa, och ingen prick. Det var Ed, gitarren och vi. Han var själv, och vi stod med tårar i ögonen under hela konserten.
Helt plötsligt började man förstå lite att man tillsammans med sin fina kusin är omringad av 16.000 pers, och vi alla delar samma lycka. När det lyste som mest så var publikhavet så fint. Vi stod bland människor, människor som älskar samma musik och vi alla sjöng med Ed och då mådde man för jävla bra. Som jag läste någonstans: Att så mycket magi kan få plats i en så liten kropp. Hans texter, de berör. Han skriver så djupa, rörande texter och de är sanna, och de kommer från hans hjärta och de berör andra på ett bra sätt. Han sjunger och visar äkta känslor samtidigt.
 ♡
Det var grymt imponerande att han stod där själv, med sin gitarr och han hade även en pedal. T.ex: Han spelade något på gitarren, som ”spelades in” på pedalen. Då började slingan loopas och så kunde han styra över det och trycka av/på den när han ville. Han kunde även göra samma sak med sången och stämmor och andra instrument (t.ex använda gitarren som trumma som han då gjorde). Det var så häftigt och se.
 ♡
När han sjöng Give me love så säger jag till Maja ”alltså jag har drömt att få höra denna live”, och Maja svarar: ”och nu är den sann!!!” och jag tänkte ”är den?”. Jag/vi förstod inte. Vi var mållösa. När vi kom hem fattade vi inget heller, och vi bara satte oss i soffan och bara ”vad hände precis? vad hände ikväll? kom vi så långt fram? såg vi han så nära och bra?”, och jag kunde inte ens skriva en tweet och knappt prata i telefon när Ida och Wilma ringde. Jag ringde även Wilma under konserten så hon fick höra, och det var så kul att hon uppskattade det.
Åh jag vet inte vilken favorit jag har från igår. Bloodstream, Thinking out Loud, Give Me love, You Need Me I Don’t Need You, gav en rysningar och tårar i ögonen av lycka. Jag vet att jag kunde alla låtarna utantill och skrek så min röst var helt död imorse. Knuffande, krigande och idag är träningsvärken inte nådig efter att ha stått i 6 timmar i streck. Men tusan vad värt! Ellerhur Maja? Detta var något av det bästa som hänt mig någonsin och när jag stod där och han sjöng Thinking Out Loud, då var jag lyckligast i världen.
 

Konsert-korre #2: Louise på 30 seconds to mars

Processed with VSCOcam with b5 preset 30 seconds to mars är en av banden jag bara måste se innan jag dör och hade kunnat donera en och annankroppsdel för att få se dem.Men jag har mina kroppsdelar i behåll och på sverigekonserten var bästa Louise och såhär skriver hon om konserten:

”Sist jag såg 30 Seconds to Mars var en varm sommardag för två och ett halvt år sedan i min hemstad under Peace and Love festivalen. För bara lite över en vecka sen var det i en ganska så mycket mindre och mörkare plats; Arenan på Fryshuset i Stockholm. Förbandet, Twin Atlantic, kommer in med sina skotska dialekter och värmer upp våra stela kroppar efter vad som känns som en evighet med massvis av bra låtar. Jag tror inte att jag någonsin har varit på en konsert där förbandet har varit lika bra som Twin Atlantic!
Efter att TA gick av scenen tickade minutrarna ner så fruktansvärt långsamt. Låt efter låt spelades för att hålla stämningen uppe tills det att lokalen äntligen släcks ner och en vit triad dyker upp på ett svart skynke på scenen.

De allra sista sekunderna innan Jared, Shannon och Tomo kommer in på scenen är de allra pirrigaste och hela magen känns som att den ska vändas ut och in av spänning. Killarna träder in till Birth från nya albumet men det hinner inte gå mer än någon minut innan Jared drar med sig publiken tillbaka i tider och de äldre låtarna. Night of the Hunter och Search and Destroy är bland de första låtarna som framförs, följt av The Kill, Kings and Queens, Closer to the Edge och This Is War blandat med nya favoriter som Do or Die, Up in the Air, City of Angels och Northern Lights.

När City of Angels började spelas kände jag hur tårarna börjar komma fram och trots att jag hade killarna framför mig kunde jag inte se någonting annat än musikvideon framför mig. Jag såg Jared stå på taket, jag såg LA’s trafik, jag såg kändis efter kändis prata, jag såg Shannon berätta att LA förändrades hans liv. Det kändes lite som en dröm och jag får fortfarande upp små delar från konserten, små återspeglingar som spelas upp som små filmer bakom mina ögonlock och hjärtat värker lite extra efter längtan att vara tillbaka på konserten.

Det är fullkomligt omöjligt att stå still under en Mars spelning och så ont som jag hade i både rygg och fötter har jag nog bara haft en eller två gånger i hela mitt liv. Jared är lika sprallig, glad och danssugen som vanligt och han springer, hoppar och dansar runt konstant och nog har det blivit lite av en tradition att landsflaggan följer med på en liten tur runt scenen?
Det kändes lite extra festligt när stora ballonger sköts ut och hölls svävandes i publikhavet genom hela konserten, samtidigt som massvis med färgglada konfetti bitar rent ut sagt exploderade ut och föll som regn över oss.

Bland det finaste var nog när grabbarna kommer tillbaka in efter en såndär löjlig paus i schemat och Jared börjar sjunga Stay (av Rihanna). Alla som någonsin har lyssnat på Jared när han sjunger vet vilken otrolig röst han har och vilken talang han besitter, där varje ton framkallar gåshud och raspigheten försiktigt bjuder in sig själv.

Det roligaste ögonblicket var helt klart när Noomi Rapace kommer ut på scenen och säger att vi ska lära Jared lite svenska och en tjej brister ut ”vill du ligga?”. Noomi uttalar ord för ord för Jared som förvånansvärt bra upprepar och skriker (jag skojar inte) ut ”vill du ligga?” om och om igen. ”I have no idea what I’m saying” säger han sedan och när Noomi översätter vad han just har sagt utbrister han med ett skratt, ”oh jesus!” och säger att vi svenskar är jävligt kåta av oss.

Det har han nog också rätt i, eller?”

Konsert-korre #1: Christine på All Time Low

atl bilder copy

Förra årets första konsert-korre var Christine som då skrev om Justin Bieber konserten, iår är hon först ut igen den här gången med en rapport från All Time Low:

”Jag kan fortfarande inte förstå att detta faktiskt hände förra veckan.
Efter att ha varit ett fan av All Time Low sedan 2009, i nästan 5 år, fick jag äntligen se mitt favoritband live för första gången.

Jag minns fortfarande då jag satt i skolan i december med tårar i ögonen då jag fått veta att de kommer till Finland. Jag var så jävla lycklig. Äntligen skulle jag få se dem.

 Förutom att detta var första gången jag såg dem live, var det även deras första riktiga konsert i Finland (de har spelat några gånger på festivaler), den första konserten på deras Europa turné och då även deras första konsert efter en fyra månaders paus, så det kändes lite speciellt.

Efter två månaders väntande fylld med en massa stress, tårar och nervositet, och några timmars köande slapp jag äntligen genom dörrarna, lämnade jackan och försökte hitta plats närmast scen.

Blitz Kids, som jag inte hade hört om innan konserten, fungerade som förband. De var sjukt bra och de har definitivt fått ett nytt fan! De var så söta då man såg hur överraskade och glada de var över att de redan har en hel del fans här och att även resten av publiken älskade dem.

Tiden mellan Blitz Kids och All Time Low kändes ganska lång, men plötsligt släcktes lamporna och alla började skrika. Några sekunder senare var de där. Mitt favoritband sedan flera år tillbaka, killarna som alltid varit där för mig, killarna som betyder så jävla mycket för mig. De stod där, några meter från mig. Det var som en dröm.

De började konserten med ”Do You Want Me (Dead?)” och spelade tre låtar till innan de tog en paus och pratade lite. De spelade 24 låtar, vilket är fler låtar än de har gjort under de tidigare turnérna, och jag själv tyckte deras setlist var super. De spelade en hel del lite äldre låtar, men också många nyare. De spelade även ett par låtar som de inte annars brukar spela, vilket var positivt.

Om jag måste välja de låtar som var bäst live tror jag nog det är ”The Irony of Choking On a Lifesaver”, ”Time-Bomb” (då de även hade några fans på scen) och ”Weightless”. Det var även kul att höra ”Vegas”, ”Six Feet Under The Stars” och ”Stay Awake” live. Dock är jag lite besviken att de inte spelade ”Canals”.

Kvällens höjdpunkt var nog att höra ”Therapy”, låten som påverkat mig mest, live, och dessutom akustisk. Det kanske låter dumt men det var nog höjdpunkten i mitt liv hittills. Not gonna lie, jag grät en hel del under denna låt.

Konserten överlag var sjukt bra. Publiken var vissa stunder dock väldigt jobbig och jag funderade flera gånger att gå längst bak eftersom det blev nästan för svårt för mig att stanna kvar där jag stod. Visst, det är sånt man måste överleva under en konsert, men jag har aldrig varit med om en så jobbig publik som denna.

Utöver det är jag så himla lycklig nu. Jag har äntligen fått se mitt favoritband live, efter många års väntan. Jag är en aning ledsen eftersom det nu är över och jag har ingen aning om när de kommer tillbaka, vilket de förhoppningsvis gör. Men jag är också lättad eftersom all stress jag haft de senaste månaderna äntligen är över.”

korrefrågan

Ska du på konsert iår?

concert copy

 Jag hatar musikjournalister som går på konserter och recenserar dem dåligt fastän de själva inte har något som helst intresse för musiken eller artisten och ännu mindre fansen som är där.  Så förra året sökte jag konsert-korrar. Läsare som skulle på konserter och under 2013 blev det 7 korre-rapporter i form av ett gästinlägg från 7 olika konserter. Något som blev väldigt uppskattat både för mig  och för läsarna. Så jag tänker att  vi kör iår igen.

Ska du på konsert?
maila sandratmusic@live.se och döp mailet till ‘korre yao
Precis som förra året så  vill jag ha korrar till konserter jag själv hade velat gå på eller som jag tror mina läsare skulle tycka var roligt att läsa. Men hör av dig ändå!
Annars är preferenserna:
du kan skriva om konserten både från ett fan-perspektiv men också något objektivt.
– Bilder (spelar ingen roll om det är från en mobilkamera eller system)

rapporten ska senast skickas in en vecka efter konserten för att den fortfarande ska vara akutell
Är det en populär artist får du gärna skriva en motivering till varför just du ska bli min korre på den konserten.
Du behöver inte vara bosatt i sverige.
Som tack får du en länk till din blogg eller sociala medie

Ni vet väl vid det här laget att jag är för fattig och bor för långt ifrån för att kunna gå på alla konserter jag hade velat gått på. men iår ska jag iallafall gå på backstreet boys och annars hade jag velat se dessa som gör sverigebesök iår:

30 seconds to mars
Michael Bublé
OneRepublic
John Newman
Gavin DeGraw
One Direction
Robbie Williams
Lady gaga

Konsert-korre #6: Moa på Olly murs

olly murs yao olly1 olly2

Olly Murs eller charmknutten som jag många gånger valt att kalla honom här i bloggen hade en konsert i stockholm i måndags och Moa var där och såhär skriver hon om konserten:

”Efter att ha fått se små glimtar av Olly live så hade jag väntat i över ett år på denna konsert och ska jag vara ärlig så var jag faktiskt otaggad på att gå men det försvann så fort jag kommit till fryshuset. Jag och mina vänner kom till fryshuset strax innan halv sju och fick köa fram till efter sju nån gång. Vi kom in på Arenan där konserten var och då stod det kanske 100-150 personer där redan.  Det var riktigt bra stämning, folk sjöng och skrek ”Alla vi som älskar Olly klappar nu” emellanåt

Strax efter halv åtta så klev Ulrik Munther upp på scen, begåvad ung kille måste jag säga och jag tror faktiskt inte att någon hade något emot att Ulrik var förband. Efter att Ulrik hade kört sina låtar så fick vi stå en stund innan Olly kom upp på scen och sjöng Army of two följt av Dance with me, som även är en av mina favoriter av honom. Han sjöng i en av refrängerna ”i just want you to twerk with me tonight” vilket jag alltid kommer tänka när jag hör den låten.

 Olly var väldigt närvarande och charmig ,han vet hur man får sin publik att le helt klart, jag vet inte hur många gånger han sa att vi är de sexigaste kvinnorna i världen.
-Stockholm, the capital of the sexiest women in the World

 En av mina favoriter från right place, right time är Dear Darlin’, det är en riktigt fin låt så blev väldigt glad när han sjöng den igår och han sjöng den igår riktigt bra live, många artister är ju sämre live men Olly Murs levererade verkligen under hela konsertenoch bjud helt klart på en show.

 Han stod nog aldrig still, det var danssteg där, hopp där, vink där och så vidare.  Han var aldrig tyst heller, fick veta en hel del om honom igår, är inte det största eller mest insatta fanet av honom utan jag gillar det han gör men han heter i alla fall Stanley i andra namn fick jag veta igår och nu vet ni också det!

 Under ett tillfälle på konserten satte han på sig en Sverige vikinga hatt och ett Zlatan ansikte, tråkigt nog så fick jag ingen bra bild på det men det var kul att kolla på men om man verkligen vill se det så tror jag faktiskt att man kan hitta någon bild på det på Instagram då nästan alla hade sina mobiler i luften vid det tillfället.

 Näst sista låten blev my heart skips a beat och då tror jag att nästan alla sjöng med och dansade,  därefter försvann han som de alltid gör och så jublar vi och så kommer de igen, ja ni fattar vilket moment jag pratar om eller hur?  Han kom i alla fall in igen och sjöng den efterlängtade Troublemaker.

 Om vi nu ska sätta ett betyg på denna konsert så blir det 5/5 unicorns, Jag är riktigt nöjd och han var helt underbart bra och längtar redan tills när han kommer hit igen.  Jag hoppas också att Olly var nöjd med konserten då det var hans sista på turnén. Dock så tror jag inte att jag ska sjunga med i exakt varje låt även fast jag inte kan dem nästa gång, idag mår nämligen inte min hals som den ska, är väldigt hes. Men det var det värt!

// Moa sicktwisted.blogg.se

Konsert-korre #5: Linda på 30 Seconds To Mars

30stm

Insåg just att detta är min femte korre, betydligt fler än vad jag hade trott och fler kommer, tack hörni!
om du ska på någon konsert är det bara att skriva till sandratmusic@live.se,märk mailet med ‘korre jao’ så får du rapportera i min blogg du med, precis som Linda som såg 30 seconds to mars förra veckan, ett band  jag skulle kunna offra nästan vad som helst för att se. Såhär skriver Linda om konserten..och hur det var att träffa dem(!):

”Fredagen 28.6.2013 såg jag mina största favoriter, 30 Seconds to Mars, live för andra gången. Denna gång blev det på Rock the Beach festivalen här i Finland där de spelade som huvudartist just dendär dagen. Hela dagen var man uppe i någon slags yra för man visste att man skulle se dem så snart, och det kändes som om timmarna gick så långsamt framåt. På kvällen före konserten hade de också en signering vid festivalen och jag hade chans att träffa dem kort och få deras autografer. Kön gick snabbt framåt och mitt i allt stod de där framför mig, sittandes vid en bord. De såg så overkliga ut från så nära håll och ända jag fick fram var att säga ”thank you” vilket de alla också sa tillbaks. Hjärtat bultade så hårt efteråt och jag riktigt skakade, kan inte fortfarande heller tro att de varit några tiotals cm från mig. Det var den bästa stunden i mitt liv typ.
autografer

 Var helt i himmel medan vi väntade på att konserten skulle börja därefter. Efter all väntan så kom 30STM på scenen vid tio, och ja, vad kan man säga om konserten då? Definitivt bästa konserten som jag varit på, t.o.m. bättre än deras senaste konsert som jag såg. Under denna konsert var jag väldigt nära scenen, de spelade mina favoritlåtar och var så underbara som vanligt. Jareds småprat mellan låtarna och när de spelade The Kill och Up in the Air var definitivt konsertens höjdpunkter. 30STM levererade igen och jag kan inget annat än tacka dem och hoppas på att få se dem live snart igen.

/ Linda (thepainoflove.devote.se)