Konsert-korre #1: Christine på All Time Low

atl bilder copy

Förra årets första konsert-korre var Christine som då skrev om Justin Bieber konserten, iår är hon först ut igen den här gången med en rapport från All Time Low:

”Jag kan fortfarande inte förstå att detta faktiskt hände förra veckan.
Efter att ha varit ett fan av All Time Low sedan 2009, i nästan 5 år, fick jag äntligen se mitt favoritband live för första gången.

Jag minns fortfarande då jag satt i skolan i december med tårar i ögonen då jag fått veta att de kommer till Finland. Jag var så jävla lycklig. Äntligen skulle jag få se dem.

 Förutom att detta var första gången jag såg dem live, var det även deras första riktiga konsert i Finland (de har spelat några gånger på festivaler), den första konserten på deras Europa turné och då även deras första konsert efter en fyra månaders paus, så det kändes lite speciellt.

Efter två månaders väntande fylld med en massa stress, tårar och nervositet, och några timmars köande slapp jag äntligen genom dörrarna, lämnade jackan och försökte hitta plats närmast scen.

Blitz Kids, som jag inte hade hört om innan konserten, fungerade som förband. De var sjukt bra och de har definitivt fått ett nytt fan! De var så söta då man såg hur överraskade och glada de var över att de redan har en hel del fans här och att även resten av publiken älskade dem.

Tiden mellan Blitz Kids och All Time Low kändes ganska lång, men plötsligt släcktes lamporna och alla började skrika. Några sekunder senare var de där. Mitt favoritband sedan flera år tillbaka, killarna som alltid varit där för mig, killarna som betyder så jävla mycket för mig. De stod där, några meter från mig. Det var som en dröm.

De började konserten med ”Do You Want Me (Dead?)” och spelade tre låtar till innan de tog en paus och pratade lite. De spelade 24 låtar, vilket är fler låtar än de har gjort under de tidigare turnérna, och jag själv tyckte deras setlist var super. De spelade en hel del lite äldre låtar, men också många nyare. De spelade även ett par låtar som de inte annars brukar spela, vilket var positivt.

Om jag måste välja de låtar som var bäst live tror jag nog det är ”The Irony of Choking On a Lifesaver”, ”Time-Bomb” (då de även hade några fans på scen) och ”Weightless”. Det var även kul att höra ”Vegas”, ”Six Feet Under The Stars” och ”Stay Awake” live. Dock är jag lite besviken att de inte spelade ”Canals”.

Kvällens höjdpunkt var nog att höra ”Therapy”, låten som påverkat mig mest, live, och dessutom akustisk. Det kanske låter dumt men det var nog höjdpunkten i mitt liv hittills. Not gonna lie, jag grät en hel del under denna låt.

Konserten överlag var sjukt bra. Publiken var vissa stunder dock väldigt jobbig och jag funderade flera gånger att gå längst bak eftersom det blev nästan för svårt för mig att stanna kvar där jag stod. Visst, det är sånt man måste överleva under en konsert, men jag har aldrig varit med om en så jobbig publik som denna.

Utöver det är jag så himla lycklig nu. Jag har äntligen fått se mitt favoritband live, efter många års väntan. Jag är en aning ledsen eftersom det nu är över och jag har ingen aning om när de kommer tillbaka, vilket de förhoppningsvis gör. Men jag är också lättad eftersom all stress jag haft de senaste månaderna äntligen är över.”

korrefrågan

Gästblogg: Lovisa fick komma upp på scenen och sjunga med 30 seconds to mars

lovisa jared

Lovisa kommenterade i eftermiddags musikvideon till do or die med 30 seconds to mars som jag lade upp igår, det var ingen vanlig kommentar utan hon berättade att hon var där.I stockholm.På scenen.Med Jared Leto.Herregud tänkte jag och  bad henne skriva ett inlägg om det och här är det, tack lovisa för att du delar med dig!

”Jag minns fortfarande dagen då jag fick veta att 30 Seconds to Mars skulle komma till Stockholm. Jag satt i min säng och ropade på pappa så högt att säkert hela stan hörde. ”Vi MÅSTE MÅSTE MÅSTE åka dit!” sa jag. Och eftersom att han vet hur mycket jag faktiskt älskar bandet, tyckte han att det lät som en bra idé.

Jag fixade nedräkning på mobilen, hade exakt koll på hur långt det var kvar. Jag minns när det var 150 dagar kvar. När det var 100. När det var 50. Och när det var 1 dag kvar, då satte vi oss i bilen. Jag, delar av min familj och en kompis. Det tog i stort sett hela dagen för oss att åka till Stockholm, men jag lyssnade på 30STM på högsta volym så det gick bra.

Dagen efter var det dagen med stort D. Konserten skulle vara kl 20 på Gröna Lund, men redan kl 12 gick jag och min kompis in. Hon hade förväntningar på att åka slänggungan, tilt osv men det hade ju inte jag räknat med. Jag ville bara sätta mig och vänta.

I åtta timmar satt vi och väntade. Det var varmt, trångt, och långtråkigt. Och mitt i allt ringer mamma, som är på Gröna Lund med pappa och lillebror bara för att ha kul, och säger ”Lovisa, jag står bakom Jared (sångaren) i kön!!”. Alltså ni skulle sett mig, jag sprang från min plats för att få se en glimt av min absoluta favoritsångare. Men jag kom fram för sent och började gråta, såklart.

Som tur var hade min kompis passat min plats, så min lilla utflykt gjorde inte så mycket.

När klockan sedan blev 8 var jag trött, svettig och överlycklig. Jag hade bestämt mig för att jag skulle få ögonkontakt med alla 3 i bandet, och redan under första låten vinkade Tomo Milicevic åt mig. Bara det lilla fick mig att skrika av lycka. Efter många sparkar, många slag och många arga miner stod jag till slut längst fram. Jag ropade på Shannon, trummisen, säkert hundra gånger innan jag till slut fick ögonkontakt med även honom. Passade på att ge honom några slängkyssar, och vet ni? Jag fick en tillbaka! Då var det tur att det var så mycket folk, annars hade jag fallit ihop och svimmat.

Låtarna gick och de var grymma. 30 Seconds to Mars är verkligen ett sjukt bra liveband. Men det där med att få ögonkontakt med alla, hur gick det? Tomo, check. Shannon, check. Men Jared var svårare. Han sprang liksom runt överallt och var svår att fånga. Men så lugnade sig publiken och Jared berättade att konserten snart var slut. Då stod jag rätt nära honom och tänkte att nu har jag min chans. Så vad gjorde jag? ”I LOVE YOU JARED!!!!!!” skrek jag så att människorna runt omkring mig seriöst blev arga. Men vet ni vad som hände? Jared tittade rakt på mig och sa ”I love you too, Blondie!”. C H O C K. Men ännu mer chockad blev jag när Jared direkt efter sa ”I want you to come up on stage, come up to me!”. En vakt drog mig ur publiken och ledde en darrig Lovisa upp på scenen.

Jag kunde knappt säga mitt namn när jag stod där. Jag kunde bara krama honom så hårt jag bara orkade. Och jag viskade ”I love you” en miljon gånger. Och han svarade flera gånger ”You’re so beautiful, I’m in love with you”. Förstår ni hur jag kände mig eller? SKAKIG OCH LYCKLIGAST I VÄRLDEN!

När sista låten började kom det upp ca 20 personer till på scenen och ställde sig längst bak. Jag ställde mig hos dom och var lyckligast i världen. Men som om detta inte vore nog, kom Jared fram till mig och sa ”I want you to be with me, beautiful”, och så la han armen om mig och tog med mig längst fram på scenen och sjöng med mig.

Jag såg ut som en idiot när detta hände. Totalt chockad, lycklig, nervös, skakig, glad, ja, ni vet, allt på en gång. Men jag bryr mig inte ens om det. För jag träffade min största idol. Och det var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse

(han hämtar mig vid 3:21)

Ha det bra, kram! :).”

p.s har du vart med om något liknande? maila sandratmusic@live.se så får du också gästblogga!

SÖKES: Konsert-korrespondenter

 

korreSenast igår fick jag en fråga från en läsare ”vilka konserter ska du gå på iår?” men eftersom jag svurit många gånger åt att så många bra artister kommer till sverige iår så är det väl känt att jag inte kan gå på konserter pga fast i norrland pga arbetslöshet. Så svaret blir tråkigt nog, inga (såvida inte Backstreet boys kommer detta år, då jävlar spelar det ingen roll)

Men det skall icke hindra de som kikar in på min blogg från att läsa om akutella konserter.
Nu låter det som att jag har ett rdio/tv-program(om det ändå vore så väl) när jag säger att jag söker korrespondenter men jag söker alltså folk som ska på konsert iår och kommer få vara mina öron och ögon och rapportera i form av gästblogg om konserten var. (du behöver inte ha egen blogg och du behöver inte heller vara bosatt i sverige)

Ska du på någon konsert iår?
maila till sandratmusic@live.se och märk mailet med ”Korre jao”
är det en populär artist så måste du skriva en motivering till varför du ska bli min korre på den konserten

observera att jag vill att du skickar din rapport senast en vecka efter konserten så att det fortfarande är aktuellt,

Jag kommer dock bara behöva korrar till konserter som jag hade velat gått på eller konserter som jag tror mina läsare skulle vilja läsa om. Men hör av dig  ändå!

Här är några av de konserter jag hade velat gått på:
– mumford & sons (korre check!)
-one direction (korre check)
-bruno mars (korre check)
– olly murs
-fun.
– 30 seconds to mars
-fleetwood mac
– robbie williams