Always keep fighting

akf

Depressioner. Ångest. Ensamhet. Hopplöshet. Jag har då aldrig haft en enda lätt period i mitt liv. Men för allt det jag gått igenom och går igenom så har musiken alltid varit där. Tröstat. Räddat. Förstått. Hållt mig kvar. Satt ord på det jag själv inte kan. Hade jag fått leva ett lättare liv så hade jag aldrig haft den relation till musik som jag har. Då hade musik bara varit för nöjes skull, och texter hade jag inte lagt märke till. Det är därför jag har sån stor respekt för musiken och tycker att det är fult att säga att någon artist/låt/musik är dålig. För all sorts musik räddar liv och det finns inget finare  eller något bättre än det. Den här spellistan som fått sitt namn efter Jared Padaleckis kampanj vars pengar gått till olika välgörenhetsorganisationer som arbetar med psykisk ohälsa. Ni kan läsa mer om kampanjen  här. Alla låtar i spellistan har någon gång hjälpt mig och kanske kan någon låt hjälpa dig som har det tufft just nu. Du är inte ensam. Du er ikke alene.

 

In the woods somewhere

Förra våren så gav jag mig ut på en löprunda runt sjön, något som jag då gjorde ett par gånger i veckan i ett par år men utan något som helst framsteg. Jag kunde aldrig springa mer än en bit utan att få ont i någonstans och behövde sakta ner.Jag hade kommit en bit på vägen  och så avslutade runkeeper rundan av sig själv. Fine, tänkte jag. Då går jag istället och fortsatte genom en tunnel, över ett öppet fält där jag hittade stenar som stod på rad i spår av hus som en gång stått där. Med fascination över platsen jag tagit mig till så stannade jag musiken, ställde mig på en sten mitt på fältet och lyssnade till fåglarnas sång. Sedan dess har jag inte gett mig ut på en enda löprunda, för mina skogspromenader ger mig mer energi än vad de någonsin gjorde och springer det gör jag numera bara när jag får feeling.

Jag är så tacksam över att appen strejkade och att jag lyssnade på mitt inre den där vårdagen. Jag har efter det vandrat längre upp i skogen och låtit fötterna tagit mig dit dom vill. Ibland rakt in i en spindelväv. Men alltid med en nyfikenhet som jag inte visste jag hade innan. Jag blir glad över att se gamla stenhögar, stora träd eller att hitta en riktig sagostig.  Och det är i sagan jag hamnar med skogen som miljö och den här spellistan i öronen med musik som väcker något som  slumrar inom mig med minnen från en annan tid eller en annan värld och tar mig dit jag behöver vara. För det är skogen som jag går till när ångesten gör så att jag inte kan vara kvar och jag blir som förbytt. Jag är inte samma person som går in i skogen som kommer ut ur den för även när det känts som allra mörkast så kommer jag på mig själv med att le där jag går bland träd och över fält med säckpipor i öronen. Det har hänt att jag tänkt att jag bara ska vara ute i en halvtimme för att ”gå av mig lite” men så kommer jag hem och det har gått nästan tre timmar. Skogen är en plats där tiden på något sett står stilla. Naturen är en plats som människor i alla tider har funnit tröst i.  Skogen är något som jag också går till som belöning och jag kan idag inte tänka mig att bo på en plats där skog och natur inte finns i närheten.

I början på den här sommaren när ångesten tog andan ur mig så gjorde jag det enda jag kan göra: gå tills jag får tillbaka andan igen. Jag stannade inte förrns jag stod på en stubbe  vid en av mina favoritutsikter och kände en stor hopplöshet, men så plötsligt bara visste jag vad jag skulle göra, och det är det som ni ser resultatet utav i den här  videon där jag försökt fånga allt jag ville säga med det här inlägget. Jag har inte den utrustning eller redigeringsprogrammet för att den skulle bli som den var i mitt huvud men jag är nöjd över den ändå och hoppas att ni också ska tycka om den.

Den är filmad mellan slutet av juli och slutet av oktober så det var precis att jag hann filma det sista för att par dagar efter så kom snön, och ni som följt min blogg vet att jag hatar vintern. Om möjligt ännu mer nu när den gör så att jag inte kan gå till skogs på ett halvår och jag vet redan nu inte vad jag ska ta mig till när mitt mörker kryper sig inpå och jag varken kan eller vill gå ut. Men det är också därför som jag gjort den här videon: för mig. För att jag ska ha en påminnelse om att det finns en frihet och magi i närheten. Även fast det ligger under is.