Release me

Jag har ingen uppfattning om när under min korsettbehandling detta minne kommer ifrån, men tiden är inte det viktiga i detta. Det är känslan och musiken.

Jag är på väg hem från min kompis Emelie. Längs vägen finns snöhögar som smälter i ett porlande ljud. Den första asfalten är synlig. Det första vårtecknet för mig på den tiden var kliandet innanför korsetten. Då det blivit tillräckligt varmt för de första värmeutslagen att dyka upp där under den 1½ centimeter tjocka plasten så var det vår.

Jag är trött och känner mig tung trots mina 45 kilo. Trött på vintern. Trött på skolan. Trött på att vara tonåring och inte kunna vara tonåring. Trött på korsetten. Jag längtade efter att bli fri. Men än var det inte dags och det kanske var det som tyngde allra mest. Ja visst gör det ont när knoppar brister…


Det här var vid samma tidpunkt då låttexter började tala till mig på ett sätt de inte hade gjort innan.
När jag för första gångerna hörde en textrad som satte ord på precis det jag kände, det jag var, det jag ville bli. Just denna låt hade jag från början hört i en bilreklam och jag minns att det var en sådan låt som alla åldrar kunde uppskatta. Den spelades säkert både på rix fm såväl p4.

Och där, den vårvintern när jag gick hem från min vän och kände all världens tyngd inlindat innanför mitt skal så var den låten min. Jag minns inte om vi hade lyssnat på den, om jag lyssnade på den i mobilen som sällskap hem eller om jag kanske gick och sjöng den, för den satte ord på allt som gjorde ont då.

I am the wilderness locked in a cage
I am a growing force you kept in place
I am a tree reaching for the sun
Please don’t hold me down
Please don’t hold me down

I am a rolling wave without the motion
A glass of water longing for the ocean
I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me
Release me
Release me

I am the rain that’s coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I have the fire burning desperately but you’re controlling me
Release me
Release me

crow

Spara

I’m like a superhero only that my S is permanent

superhero

Den 12 augusti är mer speciell för mig än min födelsedag. Idag för 4 år sedan avslutade jag min korsettbehandling. Då var jag 17 och längtade efter att bli fri. Jag blev fri från den platskorsett jag  burit i nästan 3 år. Idag är jag 21 och längtar fortfarande efter att bli fri. Kanske  inte från skoliosen, för jag tror jag är den enda skoliosaren som inte (längre) lider av det.  På samma sätt som HIV positiva kan känna sig skyldiga att de inte dog med deras vänner i AIDS så kan jag känna mig skyldig när jag läser hur skoliosare lider och får leva med smärta trots flertal operationer medans jag verkar vara den enda som inte känner av min skolios alls. Men den finns där föralltid och påminner om min treåriga kamp. Tittar ni noga så ser ni att min ryggrad inte är rak, mina axlar och skulderblad är inte riktigt jämna. Ryggraden är formad som ett S. S som i Såjävlabra.S som i Stark.S som i Superhjälte.S som i Sandra.Det är inte alla som har sin initial inpräntat i sin ryggrad inte!

Spara

Det kommer aldrig vara över för mig

[videofyme id=”3198636″ width=”650″ height=”540″]

Berättar om återbesöket på sjukhuset för min skolios

Okej så jag var helt distraherad av penisen i bakgrunden att jag måste korrektura mig själv lite.Det var tre år sedan min korsettbehandling avslutades men annars får ni lyssna och begrunda mitt påsiga jag

When i get older i will be stronger

Jag hade nästan glömt det. Den 12 augusti markerar dagen för min independence day och det firar jag med att spela min independence song. Den låten som spelades i bilen för tre år sedan på väg till sjukhuset då jag skulle få veta om min behandling med korsetten för min skolios skulle avslutas.Det gjorde den. Jag har vart fri i tre år nu.
Idag känner jag inget alls av skoliosen. I maj röntgades jag och har ännu inte fått tid för återbesök..
Ni kan läsa min resa i kategorin skolios.

 

För fem år sedan förändrades mitt liv.

Jag hade nästan glömt det. Men idag för fem år sedan så fick jag min korsett.
För fem år sedan förändrades jag.

För fem år sedan var jag 14 år gammal och fick min korsett som jag skulle bära 22 timmar per dygn tills behandlingen blev klar i augusti 2010.
Jag har svårt att tro att det faktiskt är jag som gått igenom  en korsettbehandling,
men ibland drömmer jag fortfarande att jag har korsetten.

Jag har undrat hur mitt liv hade sett ut om jag aldrig  hade skolios och korsetten?
Hade jag varit som en vanlig tonåring?
Utan korsetten hade jag aldrig förstått att det faktum att jag är annorlunda är det bästa med mig.

Hade jag aldrig fått skolios hade jag aldrig fått kontakt med alla fina tjejer jag har kontakt med.

 För fem år sedan var jag helt ensam med att ha skolios och korsett, men inget som drog ner mig då.
Det var inte lika vanligt att man hade en blogg och forum där man kunde prata om det.
För fem år sedana hade jag aldrig trott att jag skulle skriva en bok om det hela.

För fem år sedan förändrades mitt liv för alltid.

Skolios och smärta

 Nästan varje dag läser jag hur mina kära  skoliosare lider av deras skolios, de lider av en smärta som jag önskar med hela mitt hjärta jag bara kunde ta ifrån dom. Trots att de genomgått behandlingar som ska göra ryggen bättre så finns smärtan ändå kvar och några av dom behöver ta tabletter för att minska smärtan.

Jag må vara något sorts mirakel, jag måste ofta påminna mig själv att jag faktiskt också har skolios. Att jag faktiskt blev behandlad för den i nästan tre år. Trots mina nästan 30 grader så känner jag aldrig av någon form av smärta.

Visserligen kunde jag känna mig trött i hela kroppen efter att ha släpat tunga kartonger och sprungit runt hela dagarna på praktiken i trean. Och visserligen kan jag känna mig trött/ha ont efter att ha suttit i samma knepiga ställning i flera timmar med datorn på sängen. Men det känns ändå som att alla människor får ont i ryggen av  sånna saker.

Men jag har ändå för min skull bestämt mig att så fort jag börjat fått någon inkomst så ska jag  skaffa gymkort.  Detta för att jag vill bygga upp muskler i min rygg så jag slipper oroa mig för att få en dålig hållning igen.
Jag har provat göra övningar  i mitt lilla rum men jag tycker det är förbaskat tråkigt och känns sådär att inte kunna göra övningar utan att stöta i någon möbel. Nej. Gym får det bli.
Under  lite mer än en månad i tvåan fick vi gymma på idrotten och jag förvånade mig själv och tyckte det var kul och jag kände mig stark i kroppen efteråt.
 

Playlist: thanks for making me a fighter


Som jag skrev i boken och som ni säkert förstår så var det många gånger som jag fann tröst och styrka i musiken när jag egentligen bara ville slänga ut korsetten genom fönstret.
Därför delar jag med mig av de låtar som tog mig igenom mina mörkaste stunder i slutet av korsettbehandlingen då allt kändes bara skit.
Har också adderat några låtar som jag kan tänka kan hjälpa ni som fortfarande lider av er skolios.
Självklart är alla tillåtna att subscriba till min playlist, den kan nog hjälpa alla som en gång känt sig nere.
Ni kan klicka på bilden eller här för att komma till spellistan
 
Här är några låtar som hjälpte mig  i svåra stunder:
(nästan så att jag själv inte tål att lyssna på dom då de påminner mig om hur dåligt jag mådde)