Min relation till mumford & sons

mumford

Alltså. Mumford & sons. Min relation till dem är sådär nära att det nästan känns intimt att berätta för det är så svårt att förklara och få andra  förstå hur nära deras musik ligger mig för det är ett band som jag verkligen ÄLSKAR. Men jag börjar från början med hur jag upptäckte dem.

I min spellista så ligger deras låt the cave allra högst upp och är daterad 2011-08-17. Jag minns inte vart jag hörde den, under vilket ögonblick eller ens den dagen. Men jag minns att jag blev hänförd av texten som inte var likt något som jag hört tidigare.  Min upptäckt av mumford & sons markerar slutet av en era: pop-sandra. Sandra som bara lyssnade på radiohits och början på en ny era.  Med mumford & sons så förstod jag att musik kunde vara så mycket mer. Vågar till och med påstå att utan mumford & sons så hade jag inte varit en hälften så bra musikbloggare, om jag ens hade musikbloggat vill säga.

Ett par månader efter jag upptäckte the cave så upptäckte jag roll away your stone som spelades i videon om Joseph Kony som spreds som en löpeld om ni minns den.  Men just den låten kopplar jag till att jag går på den första asfaltsvägen som smält fram medan resten rinner bort och det är första gången på länge som solen värmen. Låten är lite av min happy song.

Men nu kommer vi till de mer allvarliga delarna. För sanningen är den att jag inte haft särskilt många lyckliga stunder de senaste åren, och det är under dessa år som mumford & sons musik kommit mig så nära som musik bara kan när deras texter sätter ord på det en själv inte kan. Deras låt after the storm är  som skriven för mig. Den är min bön. Mer än så går inte att förklara för den låten ÄR jag.  En annekdot är att det är just den låten som jag lyssnar på i slutscenen på  min in the woods somewhere video som jag släppte i höstas.

Så många gånger när jag har varit ute på promenad med mumford & sons i hörlurarna och tänkt ”närmre någon gud än såhär kommer jag inte”.  Jag tror att deras musik träffar mig så mycket dels för texterna som är som tidslösa att de skulle kunna vart skrivna för hundratals år sedan, deras sätt att skriva är inspiration för mig. De lyckas fånga det mänskliga. Det är Marcus röst och deras harmonier, det är att de är ett band som spelar riktiga instrument. Skulle jag bli tvungen att bara välja ett band att lyssna på för resten av livet så skulle det vara mumford & sons för dom är livet. Deras musik ger mig tröst, glädje & inspiration.

Spara

blogstats trackingpixel

24 reaktion på “Min relation till mumford & sons

  1. Hittade hit tack vare Zyllah och vilken härlig blogg du har! Har tack vare dig lyssnat igenom Mumford & Sons 😀 Hoppas du får en fin fortsättning på kvällen! Kram <3

  2. Åh mumford and the sons. Älskar låten ”little lion man”, en låt en dessvärre inte längre vän tipsade mig om. Men det finns många som är bra, men just den låten blev ett slags startskott.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>