Hey i made it, i’m the worlds greatest

moutain2

Känslan av oövervinnlighet. Att man får ett kvitto på att man är bra. Att allt jag kämpat för, att jag kämpat emot lönar sig till sist. När man vill höja armarna  mot skyn och skrika ”i made it!”. Den känslan dök första gången upp en kväll i december för omkring fem år sedan då det trillade in ett mail från en snubbe vars kompis dotter hade det mycket svårt med sin korsettbehandling, och som jag förstod det var det på väg att gå riktigt illa. Inte med skoliosen, men med psyket. Gudarna ska veta vad en korsettbehandling gör med en ung tjej. Jag visste det mycket väl då jag genomgått både en nästan tre år lång korsettbehandling som kom med en depression mot slutet. Det här mailet skulle markera slutet på min depression, och framför allt vinsten över den.

Det var många som tog kontakt med mig då, oftast skoliosare själva med en fundering eller behövde pepp. Men det var något med det här mailet som tog tag i mig extra mycket, det var en liten tjej det handlade om, ingen tonåring men inte heller något barn som hade hamnat på botten. Det var så illa att hon låste in sig på sitt rum och vägrade gå till skolan. När jag började läsa mailet blev jag först tårögd, men sedan fick jag panik och visste inte vad jag möjligen kunde skriva för att hjälpa till. Men det enda både snubben och jag kunde göra var att erbjuda vår hjälp. Han hade googlat fram min blogg, hittat min mail och undrade om han fick ge min mailadress till tjejen så hon, om hon ville, kunde prata med mig. Och jag ville med hela mitt hjärta hjälpa henne. Efter jag skickat iväg mailet fylldes jag med en insikt: jag behövdes.
Jag växte och blev högre än ett träd, större än ett berg. Jag var de ledande stjärnorna på en mörk natthimmel. Jag var världens bästa.

 Den lilla tjejen hörde aldrig av sig, så jag vet inte hur det gick för henne. Men jag hoppas hon tog sig igenom det och att hon en dag fick känna sig lika bra som jag gjorde då när jag firade mig själv genom att lyssna på R.Kellys world’s greatest. Den låt jag brukar lyssna på när jag får storhetsvansinne och når de där stunderna när jag känner mig störst av allt. För det finns inget större en kan göra än att hjälpa en annan människa. Det finns inget större en kan göra än att tillkännage sig själv och inse att man ändå bara är människa.

starsOch det, mina vänner var det sista musikminnet för nu.  Men dinna worrit det kommer (förhoppningsvis) mer om inte alltför länge, men då i en annan form.Jag började dela med mig av dessa i mars för jag hade som nyårsmål att skriva mer och såg detta som en chans att dela med mig av mitt skrivande. Ni har varit fantastisk snälla när ni kommenterat dessa inlägg och det tackar jag så mycket för <3

blogstats trackingpixel

20 reaktion på “Hey i made it, i’m the worlds greatest

  1. Väldigt intressant att läsa! :) Och vad bra att du fick möjlighet att erbjuda hjälp till någon annan, även om hon inte hörde av sig så visade ju du att du ville hjälpa :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>