Heaven can wait we’re only watching the sky

1

Det är första helgen i oktober och solen värmer min kind som är lutad mot fönstret. Jag är två månader ifrån att påbörja min korsettbehandling och jag sitter på en buss på väg mot vårt första konfirmationsläger. Det är full aktivitet  i bussen, men det var någonstans här jag började på riktigt att sjunka in i musiken som istället blir till ett soundtrack för det som sker omkring mig. I lurarna spelas bland annat bob sinclairs sound of freedom, knocking on heavens door och forever young av alphaville. Låten  som hela resan kommer summeras av. Ett minne som vi än idag kan prata om hur magiskt det var. Att det var en sådan stund som markerar ens ungdom och som man kommer komma ihåg för resten av livet. Kanske kommer jag ihåg det för att den helgen kanske var den enda gången jag fick vara en bekymmerslös tonåring.

Vi åker igenom jämtlands gyllene höstskogar och när vi är framme är vi i en liten by en bit utanför åre där vi möts av en stor tant med lika stort krull med förklä som strängt ber oss att tilltala henne som husmor innan vi får våra rum tilldelade. Det är något krångel med vårt så jag och en kompis får sova skavfötters, men det gör oss ingenting, är det någon gång man ska sova skavfötters med en bästa kompis så är det när man är 14. När vi öppnar fönstret ser vi till vår stora förtjusning att det är ett långt platt tak med vy över fjällen.  Under rasterna blir taket hängstället för oss konfirmander som bor i längan. Vi äter godis och lyssnar på musik och ristar in saker på taket. Men vi blir tillsägna av prästerna att vi inte fick vara där. Men eftersom det är det bästa tak vi någonsin vart på så smög vi dit iallafall.

 

2-horz

Det är under det lägret som vi får våra frälsarkransar, en av pärlorna på mitt är trasigt och vi får lära oss vår första bordsbön i bamsemelodi (som inte alls hjälpte en av mina kompisar som fick allergichock pga att husmor inte visste skillnaden på laktosintollerant och mjölkallergiker och kanske är det den trasiga pärlans fel att livet blev så tufft för mig) och vi går till byns pyttelilla kapell där det var knappt så att alla fick plats där vi har andakt om kvällarna. Det vill säga att någon av prästerna läser ur bibeln medans vi konfirmander slumrar halvt till bland alla tända ljus och lugnet. När andakten är slut så ska vi gå tillbaka till gården vi bodde på och när vi kommer ut så är det är sådär stjärnklart det bara kan bli på landsbygden vid fjällen. Varken förr eller senare har jag vart med om en så stjärnklar himmel. Vi som tidigare vart stilla i kyrkan fylls av energi. Jag och mina kompisar tar armkrok och börjar skutta nerför hagen. Vi som i vanliga fall är de mer stillsamma gänget blir först av alla. Det är becksvart, vi skuttar och kanske sjunger vi forever young, i want to be forever young. Jag och två av mina kompisar bestämmer att  vi kvällen därpå ska ligga ute på taket och titta på stjärnorna. Men då har molnen kommit in med lite regn men vi tar ändå på oss våra regnkläder och smyger ut efter läggdags och lägger oss raklånga på taket och tittar på de stjärnor som finns.
Youth is like diamonds in the sky and diamonds are forever.

000000_starry-night-skies

blogstats trackingpixel

31 reaktion på “Heaven can wait we’re only watching the sky

    • Om systra di har facebook så finns det en facebookgrupp som heter skolios sverige där hon är mycket välkommen :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>