Konsert-korre #4: Ida på Ed Sheeran

ed copy

I onsdags tog Ed Sheeran plats på globens scen inför en stor publik och jag var inte där mer än andligt.Men någon som var där i både fysisk och psykisk form var Ida som snällt nog delar med sig av sin konsertupplevelse. Såhär skriver hon:

Ed Sheeran, behöver jag ens säga något mer? Ett musikaliskt geni. Jag har försökt att smälta allt detta under dagen men det har inte gått än, och det var ett dygn sedan han kom ut med sin gitarr. Det finns så mycket, så mycket med honom. Han är 23 år och har all denna talang och samtidigt en fantastisk personlighet. Hur kan en människa sjunga bättre live? Vet inte, fråga Ed Sheeran. Vi stod kanske 10-20 meter ifrån han. Han var en människa, och ingen prick. Det var Ed, gitarren och vi. Han var själv, och vi stod med tårar i ögonen under hela konserten.
Helt plötsligt började man förstå lite att man tillsammans med sin fina kusin är omringad av 16.000 pers, och vi alla delar samma lycka. När det lyste som mest så var publikhavet så fint. Vi stod bland människor, människor som älskar samma musik och vi alla sjöng med Ed och då mådde man för jävla bra. Som jag läste någonstans: Att så mycket magi kan få plats i en så liten kropp. Hans texter, de berör. Han skriver så djupa, rörande texter och de är sanna, och de kommer från hans hjärta och de berör andra på ett bra sätt. Han sjunger och visar äkta känslor samtidigt.
 ♡
Det var grymt imponerande att han stod där själv, med sin gitarr och han hade även en pedal. T.ex: Han spelade något på gitarren, som ”spelades in” på pedalen. Då började slingan loopas och så kunde han styra över det och trycka av/på den när han ville. Han kunde även göra samma sak med sången och stämmor och andra instrument (t.ex använda gitarren som trumma som han då gjorde). Det var så häftigt och se.
 ♡
När han sjöng Give me love så säger jag till Maja ”alltså jag har drömt att få höra denna live”, och Maja svarar: ”och nu är den sann!!!” och jag tänkte ”är den?”. Jag/vi förstod inte. Vi var mållösa. När vi kom hem fattade vi inget heller, och vi bara satte oss i soffan och bara ”vad hände precis? vad hände ikväll? kom vi så långt fram? såg vi han så nära och bra?”, och jag kunde inte ens skriva en tweet och knappt prata i telefon när Ida och Wilma ringde. Jag ringde även Wilma under konserten så hon fick höra, och det var så kul att hon uppskattade det.
Åh jag vet inte vilken favorit jag har från igår. Bloodstream, Thinking out Loud, Give Me love, You Need Me I Don’t Need You, gav en rysningar och tårar i ögonen av lycka. Jag vet att jag kunde alla låtarna utantill och skrek så min röst var helt död imorse. Knuffande, krigande och idag är träningsvärken inte nådig efter att ha stått i 6 timmar i streck. Men tusan vad värt! Ellerhur Maja? Detta var något av det bästa som hänt mig någonsin och när jag stod där och han sjöng Thinking Out Loud, då var jag lyckligast i världen.
 
blogstats trackingpixel

21 reaktion på “Konsert-korre #4: Ida på Ed Sheeran

  1. Jag tror faktiskt bara jag hört en enda av hans låtar (jepp, bor under en sten) men måste nog lyssna in mig nu när jag hör hur mycket alla snackar om honom :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>