Backstreet boys hovet 13 mars

1yao page copy

Första gången var vi 14, andra gången var vi 16 och den här gången är vi 20 och slapp släpa med vuxen släkting som sällskap och ha sittplats. Förutom det uppenbara så är det mycket som förändrats men nu när jag stod där bara ett par meter från Backstreet boys så kändes det som att se en del av sin familj man inte träffat på länge.

Det har gått en vecka sedan  jag tvingade i mig två cheeseburgare innan vi ställde oss i kön där vi stod och huttrade och  bevittnade hur kön bakom oss växte sig allt större.Det var jag, Emelie,Jennifer och Elin.  Elin som inte var med på de två första konserterna som vår femte vän Michaela hade vart med på men som inte kunde följa med den här gången. Men jag hade  sagt att hon var med andligt istället. Vi fyra som var med i fysisk och psykisk form  ställde oss nedanför scenen efter att ha hängt in grejerna osv och jag fattade ingenting om vad som skulle hända och vi hann ta några gruppselfies innan hovet släktes och ut på scenen kom Brian med armarna runt en överraskning i form av hans  son Baylee som hunnit bli 11 år och tagit efter far sin och fick sjunga ett par låtar och när han sjöng I want you back så kunde ju inte jag och Elin som de Michael Jackson fans vi är låta bli att sjunga med. När fina Baylee sjungit sina låtar så tändes arenan och musiken sattes på igen och vi hann ta fler selfies. Förbandet som var gruppen the exchange  imponerade med deras acapella och fick hela arenan att sjunga med i deras fotbollsmedley.

Jag fattade fortfarande ingenting ens när  det blev  Backstreet boys tur. Jag minns bara att jag sa shit och så var de där. Brian,Kevin,Howie, AJ och Nick. Ni vet hur Robin Stjernberg reagerade när han vann mello? Ja så såg jag ut under hela konserten.Särskilt när de gick  ner på catwalken och de bara var några fåtal metrar ifrån mig. Jag kunde se de två finnarna Nick  Carter hade vid tinningen, jag kunde se Ajs tatueringar och jag kunde se Howie skaka rumpa. Jag har aldrig vart så nära mina favoriter. Jag såg dom och dom såg mig.

Brian såg mig. Han såg mig i ögonen när jag stod och kämpade mot tårarna när de spelade show ’em what you’re made of.  Låten som jag visste skulle bli känslosam eftersom det är den låten jag lyssnat på när det känns jobbigt med arbetslösheten, den låten som rullat i öronen när jag peppat för att dela ut CV:n över stan för sjuttioelfte gången. Texten som är som skriven till mig.  Brian såg väl att jag höll på att bryta ihop och gav mig en blick som sade att jag inte skulle bryta ihop. Jag bröt inte ihop och tur var väl det, för jag har hört att det blir som att titta i en pool när man gråter med linser. Istället njöt jag av hela konserten och det är just den där blicken jag ska spara inom mig när jag håller på att bryta ihop när allt känns hopplöst. Om de bara visste hur mycket den låten betytt för mig och betyder nu ännu mer.
Någon som grät däremot var Kevin efter låten as long as you love me då hela arenan hållt upp lappar där det stod welcome home på eftersom stockholm är deras andra hem då det var här allt började.

Det var verkligen en bra konsert, det är något alldeles speciellt när en hel publik sjunger med i deras låtar och jag konstaterade att BSB är helt sjuka som kan dansa  en hel konsert och sedan efterfesta medans vi 20-åringar var utslagna i flera dagar efteråt. Enda gången de inte hade någon form av dans för sig  var när de tog fram instrumenten för att framföra en liten akustisk del, eller som Nick uttryckte det ”oh my god what is going on, a boyband playing their own instruments?!”  ja förutom att de kan sjunga, dansa OCH spela sina egna instrument så har de humor.

När konserten tog slut och vi låg utslagna på hotellrummet så kom den där separarationsångesten och det kändes som om jag sagt hejdå till den där delen av familjen jag inte ser så ofta. Men jag ska se dom igen. Och en dag ska jag berätta hur mycket de betytt för mig.

blogstats trackingpixel

37 reaktion på “Backstreet boys hovet 13 mars

  1. Jag bor i Sthlm och har sett dem där två gånger och en gång i Malmö men denna gång åkte jag ner till Göteborg och såg dem där och jag instämmer i allt du skriver. Hade exakt samma känsla! De är helt fantastiska live och jag längtar så efter att se dem igen!!

    • jodå de firar snart 21 år som grupp! jag har älskat dom ett bra tag nu, men det spelar ingen roll 😛

  2. Här sitter jag och gråter efter att ha läst vilken fantastisk kväll du hade. Åh, vilket minnet! Vad roligt att du fick kontakt med Brian! !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>