” I’m watching all my friends move on with their lives.And it’s like i am stuck here, standing still”

standing still brooke

Det är studentnatten. Jag sitter i mitten av en park full med supande studenter. Det enda jag dricker den kvällen är två cider.Jag är ensam och övergiven. Vid midnatt så står jag vid rådhuset där alla studenter samlas och sjunger om att vi är så jävla bra. Här hade jag mött upp några vänner.
Mitt i allt vrålande och sjungande så stannade jag upp, såg över folkmassan och i det ögonblicket fick jag det bekräftat, jag är inte som dom andra.Jag är menad för något större.

Jag skrev in mig på arbetsförmedlingen på måndagen efter studenten. Hela veckan klev jag upp tidigt och kom hem sent för att fixa CV:n, kopiera cv:n,lämna CV:n över hela stan.

Förra sommaren var ett helvete, jag hade det inte bra hemma och jag fick aldrig något jobb och jag satt bara hemma hela sommaren medan mina vänner fick jobb och åkte på semester. Jag var så rädd för att det skulle vara likadant till hösten…

Men nu står kvar där, precis på samma ruta som för ett år sedan. Jag söker jobb jag inte får medan vännerna har fått flera jobb och kunnat starta början på det nya livet med pojkvänner och solsemestrar vilket också är det enda dom pratar om när vi träffas, allt det där jag inte har. Det pratas om hur mycket som hänt på ett år. Det enda som hänt med mig är att jag blivit lite mer trasig. Ibland har jag till och med isolerat mig från mina vänner för att slippa bli påmind om allt det där.

Det är inte det att jag är avundsjuk eller inte glad för mina vänner, för gud förbjude att de skulle känna som jag gjort de senaste åren men det är inte lätt att vara den som är den, den som blev över, den som ingen vill bli.
Jag var den som fotograferade deras baler och grät för att de var så vackra och såg igenom ett objektiv det jag inte hörde till.

För någon vecka sedan så gjordes det ett reportage i lokaltidningen med några som tog studenten förra året som jag. Självklart så hade alla de intervjuar haft flera jobb,börjat plugga och gjort diverse framgångar. Ingen av dom hade vart arbetslösa. Jag tycker det är förjävligt att man ska glömmas bort, varför är det så?

Jag är en krigare på fler sätt än vad jag har berättat om i bloggen ska ni veta, jag har fått kämpa mig igenom mitt liv, och sånna som jag måste alltid kämpa mycket mer än alla andra.

Jag är så rädd att det kommer fortsätta i det här spåret, jag är arbetslös och ensam och fast i ett hem jag inte mår bra i. Rädd att bli ensam kvar. Rädd att bli den jag blivit. Rädd att inte orka kämpa mer. Rädd att det alltid kommer vara såhär.

Precis som för ett år sedan så har jag ingen aning om vad jag vill bli, jag söker främst butiksjobb eftersom jag har mest erfarenhet i det. Mediajobb är det bara att glömma att det finns i den här staden. Jag har inte heller några kontakter eftersom min mamma är städerska och pappa är arbetslös och det enda arbetsförmedlingen gjort för mig är att skicka mig till fem olika jobbcoacher som i sin tur inte heller hjälpt mig närmare ett jobb.
Jag har funderat på vad jag gör för fel, har jag för konstigt efternamn? är det för att jag är kvinna? Är jag inte en bra människa?
Jag vet att det handlar mycket om timing, jag försöker inbilla mig det iallafall. Att varje nej är ett steg närmre ett ja. Det bästa för mig vore att flytta, men för det krävs det pengar vilket jag inte heller har. Plugga vill jag inte heller göra, dels för att jag inte vet vad jag vill bli, dels för att jag inte vill plugga i den här staden och både flytt och plugg kostar.

Kanske har de här jobbiga åren det jag behöver för att kunna uppfylla mina drömmar.
Kanske måste jag anställa mig själv eftersom ingen annan verkar vilja göra det.

Jag vet inte alls vad jag ska ta mig till om det bara fortsätter som det gjort, men jag har nyligen berättat för två av mina vänner hur jag haft det och nu berättar jag för er också. Jag gör det inte för att folk ska tycka synd om mig, för tycker ni synd om mig var vänlig donera pengar till välgörenhet istället. Jag gör det här för att försöka förstå varför det är som det är för att kunna förändra det.

blogstats trackingpixel

42 reaktion på “” I’m watching all my friends move on with their lives.And it’s like i am stuck here, standing still”

  1. Usch vad ledsen jag blir att läsa det här! :( Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du hittar ett jobb snarast och får börja göra vad du vill med det liv! Du förtjänar det om någon Sandra! <3

    Jag håller alla tummar och tår för dig! <3

    styrkekramar i massor <3

  2. svar: tack<3.
    Ibland känns det som det är omöjligt att få ett jobb utan utbildning men jag antar att det ändå kommer lösa sig förr eller senare ändå även om det känns jobbigt just nu.

  3. svar: just nu har jag mest försökt att söka allt som är möjligt att få. Av annonser på bla. AF.

    Men jag funderar på att plugga vidare ändå.
    Vill kunna söka ett jobb som jag verkligen vill ha i framtiden men vore bra med ett extra jobb eller liknande ändå.

    vad söker du?

  4. Åh vad tråkigt att läsa det där. Försök att hålla hoppet uppe, du kanske kan ta ett lån eller något så du kan flytta till en annan stad. Antagligen är det lättare att få jobb i Stockholm och kanske Göteborg, har du testat söka på till exempel donken? Inte det bästa jobbet kanske men det är en början och det är alltid bra att ha många jobb på cv:et. Fortsätt kämpa vännen!

  5. svar: Tack för tipset :).
    Jag brinner för att skriva och har gjort det sen jag var typ 14 (är 21 nu) så vill i slutändan arbeta med något som har med det att göra.
    Jag vet inte exakt vad än men funderar på det och kommer nog fram till något snart :)

  6. Vad fint men sorgligt skrivet. Och jag känner igen mig till viss del, jag har också alltid känt mig som den som inte passar in, den som alltid står lite utanför, ensam och förvirrad. Men nu har det blivit bättre för mig. Jag vet fortfarande inte vad jag vill, men jag mår åtminstone bra. Och jag vill bara skriva lycka till och skicka några styrkekramar till dig! Det går nog bra till slut, bara du inte ger upp! Kram!

  7. Vilken text, så ärlig! Hoppas att den här sommaren blir så som du hoppats på! Gör något spontant och du kanske får allt du önskar, det hoppas jag för dig :) kram <3

  8. Jag känner igen mej i det du skriver – jag arbetslös till november och då fick jag praktik via arbetsförmedlingen. Förstod verkligen inte varför jag inte fick något jobb – är trots allt utbildad undersköterska. MEN det är hög arbetslöshet i landet och måånga i klassen fick inget jobb. Genombrottet för mej var praktiken som ledde till sommarjobb, bra referenser och väldigt goda utsikter till att på det ena eller andra sättet få stanna kvar på arbetsplatsen.

    Du skulle inte kunna tänka dej att arbeta som vårdbiträde via din stads bemanning? Det krävs ingen utbildning till det och även fast det inte är välbetalt så är det iallafall pengar, referenser och möjlighet till att få in en fot någonstans :)
    Lycka till!

  9. Jag vill tacka dej för att du skrev det här inlägget, för jag känner igen mig i så mycket av det du skriver att du känner. Visst, jag har inte samma problem med arbetslöshet eftersom jag alltid gillat skolan och att lära mig nya saker, vilket gjorde att jag valde att fortsätta på universitetsnivå efter studenten förra året bara för att och trots att jag inte vet vad jag vill bli. Så jag flyttade tvärs över landet för att studera och visst trivs jag med studierna. Men trots att jag har några fina kompisar känns det inte som att jag passar in, som att jag är annorlunda. precis som du skrev att man tittar på de andra som från ett avstånd fast man är där. Mina allra bästa vänner från hemstaden har jag antingen tappat kontakten med eller så har de precis som du säger helt enkelt gått vidare, har pojkvän och passar in i sina nya liv som fisken i vattnet. Och så står man där ensam, har inte riktigt kvar det gamla livet och har inte kommit in i det nya riktigt, typ. Och det där du skrev om att aldrig bli vald, det upplever jag hela tiden, både då det är sommarjobbssökningstider, då alla får jobb en efter en och det känns som att ingen vill ha en, och då det gäller att hitta nya bekanta på en fest.I år hade jag tur och råkade hitta en arbetsgivare som jag hade något gemensamt med, så jag fick ett jobb som mestadels går ut på att vattna blommor. Men jo, det där med att vissa måste kämpa hårdare än andra, det stämmer så otroligt mycket. Jag är också sådan.

    Nu blev detta ganska långt, vet inte ens om du får något ut av detta för det blev säkert rätt rörigt, men jag hoppas verkligen det blir bättre för dig snart, att allt vänder.

    • tack för din kommentar! samtidigt som det är skönt att höra att det är fler som känner igen sig så tycker jag att det är sorligt att så många ungdomar upplever ett utanförskap =/
      önskar dig all lycka i framtiden <3
      KRAM

  10. Du är värd allt i världen så mycket som du har gjort med din blogg och allt! Du kommer hitta ett jobb, du kommer hitta din väg. Alla är unika på sitt sätt – du ska se det på ditt vis. Du är du och dina vänner som har jobb är olik dig på många sätt men ge aldrig upp hoppet – kämpa för du kommer nå ditt mål!
    Skitbra blogg! Du klarar det :)

  11. Tyvärr finns det nog en del ungdomar som känner igen sig :( det finns alldeles för få jobb för ungdomar nu, förstår inte hur de kan vilja att folk ska pensionera sig senare, det borde vara tidigare så att fler ungdomar kan ta över jobben.

    Man ska inte behöva känna stress och press över att hitta sin ”dröm” det finns allt för mycket snack, film, press om att ungdomar ska veta vad dem vill göra med sina liv, speciellt när det gäller jobb. Vissa hittar det inte förrens de 50 typ!

    Hoppas du hittar ett jobb snart iaf <3 vet hur jobbigt det är att vara arbetslös

  12. Jag tror inte jag kan skriva något som är till tröst, men en stor kram och jag håller tummarna för att saker och ting blir bättre med tiden. Tänker på dig!

  13. Jag tycker du ska fortsätta kämpa, hålla kämpaglöden uppe och aldrig ge upp, aldrig tappa gnistan. Kämpa för det du vill & våga satsa, för du verkar som en himla toppen tjej och jag hoppas verkligen att jobb löser sig, att allt löser sig. Även du kommer få det helt fantastiskt sen när du har hittat de rätta i allt, kämpa vidare. Styrkekramar♥

  14. Jag känner igen mig i det du skriver. Det känns som att alla andra lyckas med allt dom gör, och själv kan man knappt få ett jobb. Då börjar iallafall jag att fundera vad det är för fel på mig, eftersom ingen vill anställa. Men kämpa vidare, och i vissa falls å är praktiker väldigt bra sätt att få in en fot, (även om många utnyttjar det som gratis arbetskraft bara..)

    Man måste få vara lite nere i bland för att orka komma igen med full styrka! <3

  15. Det är något så igenkännande i din text så det nästan skriker om det…
    Alltså, mitt liv har ocks varit kämpigt och jag anser mig också att vara en krigare, heter till och med ”Svärd” i efternamn på riktigt, det är det efternamnet jag fick när min mamma gifte sig med styvpappan (som i dag för övrigt är död). Det känns alltid som att den här världen hatar mig, den tar inte emot mig, den slår mig ifrån. Jag vet inte heller vad jag ska göra utav mitt liv förutom att göra Guds vilja, han har en plan för alla av oss och sant… han skapade oss för något större. Vi är ämnade för något större. Jag har aldrig rökt eller blivit full eller snackat om killar och sex (det är inte så jag är… jag bara kan inte vara som alla andra). Jag vet inte vad jag ska jobba med eller vad jag ska gå för utbildning, och nu orkar jag knappt bry mig. Om det kommer upp något så är det väl meningen att jag gör det då :) Jag kan inte göra något halvhjärtat, jag måste ha hela hjärtat med mig.
    Kram <3

  16. Jag hoppas hoppas och hoppas verkligen att du hittar ett jobb. Jag kan inte säga att jag förstår hur du känner, men jag kan tänka mig. Annars skulle du verkligen kunna känna pengar på din grymma blogg..! Kramar :)

  17. Fortsätt bara att kämpa och ge aldrig upp, du är stark och om inte någon vill anställa dig så är det deras förlust även om det känns jobbigt för dig.

    Fortsätt kämpa och fortsätt att vara du, Kraaam :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>