2 x minirecensioner/ first impression

album yao

 Eftersom det varit så tätt mellan skivsläppen under höstens gång så har en del blivit prioriterade medan andra har hamnat i väntan på bättre tider och den kom i helgen när jag var var i behov av lite ny musik och då blev det äntligen de här albumens tur att bli lyssnade på. Eftersom jag inte orkar göra någon mer utförlig recension för båda så kör jag på två i det här inlägget som någon sorts first impression/minirecension.

Michael Bublé – Nobody but me:  Jag blev påmind om att jag ännu inte lyssnat igenom hans nya album när nyheten om att hans 3-åriga son blivit diagnostiserad med cancer. Dessutom så besitter bublé en av mina favoritröster sedan jag upptäckte honom när jag gick gymnasiet. Albumet innehåller inte några större överraskningar, det är som sig bör när det kommer till hans musik: den moderna popen och jazzen och jag uppskattar båda genrerna fastän de hamnar i olika spellistor. Jag tycker ju att hans jazz är jävla mysig och popen är lätt att dras med i och han underhåller genom hela albumet som avslutas med en megafin cover av god only knows

Robbie Williams – The heavy enterntainment show: Det här albumet blev jag påmint om att jag ännu inte hade lyssnat på när jag såg den som reklam på tv vilket fick mig att bli nostalgisk för jag minns inte sist jag såg en reklam för ett album på tv senast. Jag tycker att de första två singlarna (the heavy entertainment show och party like a russian) som släpptes summerar albumet bra: det är både pampigt och välarbetat men också en del töntiga skämtlåtar som en får ta med en nypa salt. Det allra bästa på albumet är ändå hans röst.

Spara

blogstats trackingpixel

Beskriv dina tonår med en låt!

frågaDagens musikfråga är kanske inte en musikfråga, utan en uppmaning: beskriv era tonår med en låt. Och är du mitt i ‘et så beskriv ditt yngre jag med en låt eller  ditt nuvarande tonårself med en låt. Jag tycker alltid att det är kul att höra varför ni valt som ni valt så om ni vill så får ni gärna skriva om bakgrunden tillsammans med låtvalet i kommentarsfältet.

Mina tonår beskrivs som bäst av  Backstreet boys låten what makes you different. Dels för att BSB var starka figurer genom hela mina tonår, men också för att låtens budskap stämmer bra in på de åren som gick från att försöka hantera annorlundaskapet till att älska den egenskapen.

Spara

blogstats trackingpixel

De tävlar i melodifestivalen 2017

artisterna 2017Jag kände absolut ingenting när de släppte vilka som skulle vara programledare för melodifestivalen nästa år (David lindgren, Clara Henry och Hasse Anderssson) och kände ännu mindre när det verkar som att ingen av ”dom bra” bakom ska vara med. Men nu har artisterna släppts och nu känns det lite roligare. Vi kan konstatera att det finns gamla rävar som Charlotte Perelli, Roger Pontare och Owe Thörnqvist, några som jag inte alls hört talas om, några överraskningar som Jasmine Kara, Alice som var med i idol samma år som Robin Bengtsson om jag inte minns fel och så är det tufft av Loreen att komma tillbaka igen.  Den obligatoriska skämtakten finns också med de vet du och  de yngres favoriter the foo consipracy. De har lyckats ett startfält för hela familjen.
De artister som fått sig en liten mellologga efter sig är de fem jag hoppas allra mest på. Och jag är ju förstås extra glad att bygdens son Jon Henrik Fjällgren ska vara med! Vem/vilka hoppas du på?

Spara

blogstats trackingpixel

Girl in pieces

girl in piecesFör fem böcker sedan så läste jag en minst sagt, tung bok. Inte för att den är tung att ha i händerna men för ämnet. Girl in pieces är skriven utav Kathleen Glasgow  och det här är bokens första stycke:

like an orphanDet handlar om en 17-årig tjej som heter Charlie och har hamnat på  mentalsjukhus till följd av svåra självskador.
i cutI början av sin tid på sjukhuset där inte ens kaffet får vara varmt  på grund av risken för självskada så är hon helt tyst men deltar ändå i gruppsamtalen med de andra inskrivna tjejerna som är där av samma anledning som hon.
people should know about usJag trodde att hela boken skulle utspela sig på sjukhuset, men det visade sig att Charlie blev utskriven ganska snabbt, lite för snabbt. För när hon kommer ut så finns det ingen som riktigt vill kännas vid henne.

i know who i amMen Mikey, hennes vän som hon också är olyckligt kär i ordnar så hon får komma ner till arizona och bo i hans  lägenhet eftersom han ändå är ute på vägarna med bandet som han spelar i. Hon blir alltså helt ensam i arizona där hon letar jobb och får napp som  diskare på ett diner som gör att hon kan skaffa eget, vilket är ett sjaskigt rum. Men det är mer än vad hon haft då hon vart hemlös i en period.

people with money Hon är fast besluten på att inte få återfall igen, hon mailar med några av tjejerna från sjukhuset och en av behandlarna som rekommenderar att hon ska gå i stödgrupp vilket hon inte alls känner är något för henne:
im what happensMen jobbet ger henne desto mer, här börjar hon att interagera med kollegorna och en av dom är Riley.
how hearts get brokenRiley blir någon som hon söker tröst hos. De böcker som jag läst med temat psykisk ohälsa så upplever jag det som att den sjuke blir magiskt botad av en romans. Men här skildras det snarare som att ingen av dom är särskilt bra för varandra och Charlie gör många dumma val. Som jag skrev i början så är det en tung bok, för det tas upp självskadebeteende, psykisk ohälsa, olika beroenden så som alkohol och droger, sexuella övergrepp, hemlöshet och våldsamma föräldrar och allt detta i en sjuttonårig tjej som gör att ens hjärta brister många gånger för en vill ju att det ska bli bättre.

that momentDet här är författarens debutroman och vad jag har förstått så är den delvis självupplevd vilket ger den ett helt annat ljus. Är det en bok ni ska läsa om psykisk ohälsa så är den här, för den är absolut min favorit bland dem jag hittills läst!
the world is fucking awful when everyting is said and done

blogstats trackingpixel

Skivsläpp: Canyonlands – Kate Voegele

canyonlands

Kate Voegele är en förmåga som jag upptäckte genom tv-serien one tree hill och har sedan dess varit en av mina favoritröster och singer/songwriters. I slutet av oktober så släppte hon sitt fjärde album canyonland och som jag nämnt tidigare så har jag legat lite efter med albumlyssningar och det är först nu jag har kunnat lyssna igenom det.

Canyonlands innehåller fler countryinfluencer än vad vi hört från Kate tidigare vilket ger hennes musik en ny form. Albumets består av såväl mer upptempo som ballader  och låtarna berättar om livet längs vägarna, bra och dåliga relationer och feelgood. Det här är ett album som är lätt att tycka om för många tror jag.

Sandras tre favoritlåtar: Catch me on fire, world stops spinning & bad bad drug

 fyra

Spara

Spara

blogstats trackingpixel